Helsingborgs-Posten – 17 januari 1867, sida 3

Vigseln var slutad, brölloppståget steg i vagnarne igen och lemnade kyrgan i samma ordniug som det kommit. Under tiden hade borden dukats på logen, som man på grund af dess storlek bestamt lill matrum. Gästerna fördes in och hvar och en intog sin anvisade plats. Vid öfversta ändan af bordet sutto brud och brudgum, öfver deras hufvuden hängde en stortjock krans af granris och boklöf, ibland hvilka en mängd förgyllda ägg och brokiga band skymtade fram. Midt i kransen sågs en stor grå hök med utbredda vingar, som en af byns karlar nyligen skjutit; hvad detta skulle betyda visste ingen, det var endast ett infall af Jeremias skolmästare, som hade haft sin hand med vid alla tillredelserna till festeu. Alice hade varit brudtärna. Den rikt veckade sidenklädningen klädde henne väl. Det låg någonting särleles fint och luftigt öfver hela hennes varelse, der hon stod ikyrkan omgifven af bondflickorna, hvilkas tylliga former