Helsingborgs-Posten – 12 januari 1867, sida 3

Nreaterna. (Af en korrespondent till en fransk tidning.) Lås in silfret! rädda qvinnarna! göm barnen, ty nu komma kroaterna! Dessa utrop ange tiliräckligt den föreställning allmänna opinionen bildat sig om kroaterna: blotta namnet är nog för att injaga fruktan och mången förblandar dessa tappra soldater med hottentotter, eskimåer eller patagonier. Och i sanning, de förtjenade ingenting bättre under sista århundradet vid tidpunkten för sjuåriga kriget, men de ha blifvit en smula civiliserade — ännu ej helt och bållet, men likväl tillräckligt mycket för att iakttaga österrikiska armens strånga disciplin. Med ett ord, det återstår af den sordna kroaten ej mer än det dåliga ryktet. Man förstår i allmänhet med benämningen kroater och pansurer de femton regemeaten, som rekryieras ur den österrikiska provins, som benämnes -militärgränsen. Det år det långa och smala landiomrädet omkring nedra Donau, hvars befolkning fordom beväpnades för utt skydda landet emot turkarnes infall; landet är bebodi af kroater, slaver ach andra folkslag. Detta lands organisation är rent militärisk; de olika rotarne ha det dubbla åliseandet att hålla vakt öfver sina grannar och öfver de karantänsanstalter, som man der inrättat för alt hindra införandet al pest och kolera. Under orientaliska kriget roade jag mig en