Hwarjehanda. Menniskan från Eldön wir Auftralien, fom i Stockholm förewisats en längre tid och för hwars märtwärrighet puffats mycket i tidningsannonser och å afsischer, är ingalunda ven han utgifwits för, utan en matros från franska ön Bourbon, med namnet Franccis Pague. På gifwen anledning woro remligen förewisaren, franske akrobaten Levasseur, och hang hujtru i Fredags uppkallade till poliskammaren, der de fingo förete sitt pass, hwilfet tikk en vel bestyrkte sistnämnda förhållande. Monfiur oh madame Lrwasseur uppgäfwo vers jemte, rörande ifrågawarande person, ven de fare sig känna endast efter hang egna berättelser, att de träffat honom i Hafre, att han wone omkring 38 år gammal samt att te i 8 är rest omkring med honom i Frankrike, Jtalien, Tyskland, Ryssland och Finland, i hwilket sednare land de doc ide gjort någon lyda, hwarför de saart nog begifwit wit fis, hktöfwer. J anledning af ett rykie att han i Åbo skulle blifwit tvättad och besunnen lik en wanlig menuiska, påstodo de att han blifwit i detta hänseende wederbörligen undersökt både i Wenedig och Wien. Hr Levasseur förständigades att, om han fortfarande wille förwisa mannen, icke såsom hittills ha några missledande upppifter om hans rationalitet, o. s. w. En elegant kavaljer. I ett hus på Boulevard des Martyres i Paris bodde nyligen en hr Sthephany K., som var en ung man om 22 år med fint och elegant sätt och alltid ovanligt väl klädd. Efter hvad han sjelf sade, var han italienare, l.ans familj, påstod han, lefde i Italien och var mycket rik, han sjelf hade begifvil sig till Paris för att studera läkarevetenskapen. På det ställe, der han bodde, var han mycket väl ansedd, emedan han på dagen betalte sina räkningar och utgaf mycket penningar. Ingen anade, att han hade sina inkomster af en industri, som polisen nu har satt stopp för och som snart kommer att före den eleganta unge mannen inför kriminalrätten. Bland den mängd industririddare, hvilka drifva afferer i Paris, kallar polisen den klass, till hvilken Stephany K. hörde, sriborgare-. De stackare, som träffas på allmänna torg och gator, der de med utsvutet utseende bedja om en slant, äro ej de enda tiggarne i dena goda staden Paris. Der ynnos också annat folk, som man skulle tro vara. mycket välmående. Friborgaren visar sig i många olika skepnader. Ömsom är han en gammal, hvithårig man, hvilken mnd en ärevördig mine går med flera ordnar i knapphå let; ömsom visar han sig såsom en elegant klädd ung herre, t. ex. som Stephany; ibland uppträder han som en rik grosshandlare. Då frihorgaren instälier sig hos en högstående herre, som han vet vara rik, uttrycker hen sig på ungefär följande sätt: Jag har ej äran att vara känd af er, min herre! och dock kommer jag att bedja er bevisa mig en tjenst. Er godhet och ert ädelmod äro allmänt bekanta, derför har jag ej tagit i betänkande att vända mig till er. Nu berättar han en historia, i hvilken händelserna och vändningarna äro sissigt uttänka och sammansatta. Han försöker röra sin ä— .