siskrarne på en gång, len andre är tulljakten från Hjerting. Se! den hissar tullflagg för att tvinga Paul att lägga bi, men han är en för gammal räf. Jakten fortfor emellertid att styra emot sandreflarne och de talrika slag den gjorde bevisade alt den styrdes af en öfvad hand, som fullkomligt kände de faror, for hvilka den utsatte sig genom att hålla så nära in på kusten. Ännu ett skott lossades från tulljakten och denna gång var det allvarligen menadt, ty en kula flög hoppande öfver valt nytan några famnar i lä om jakten och borrade sig in i ättehög elt stycke upp på land. De der tullsnokarne hålla mycket af att leka med skarpt, sade en af siskrarne till sin sid kamrat och såg på samma gång helt likgiltigt bort till stället der kulan borrat sig in. Ja! var den andres korta svar, när de kunna göra det utan att sveda sin egen pels; men hvad bryr sig den satans karlen Piil om det? Han har fan i kroppen den göken! Ingen frihandlare (smugglare) på hela kusten förstår bättre än han att klara sig för dem. Det är synd att han skall hafva en sådan son som Henrik, som sitter i kurran der borta. sade en gammal gumma, som närmade sig de talande. -Åh! hvad är det för prat om er son, utbrast en af karlarne, man bör aldrig tala illa om de döde. Det finnes intet så rakt trå i skogen att det icke har en krogig gren! Huru hänger det i sjelfva verket ihop med den der sonen? Bil! du vet val reda derpå, ty du for ju med samma skuta som han så galet kom åstad pä.