Helsingborgs-Posten – 22 december 1866, sida 2

2—— — — — cc— —— ——— och efter bästa förmåga gifva hela sitt utseende en så tråkig väntans-prägel, att man skulle kunna iro att hon suttit i lusthuset allt sedan kl 5 på morgonen. evi stackars? damer, med des ja ord mottog hon dem,4 hafva måst vänta på våra riddarer, och Paul tänkte inom sig, alt om hon verkligen varit ett mönster på alla qvinliga dygder, så skulle on låtit riddarne få tid at sjelfva göra ursäkt derföre alt de kommo för sent. Nå ja, det är verldens gång, min stackars Fransiska! fortsätter Fron, och du skall också komma att göra den erfaren! eten. En älskare flyger för att träffa sin sköna; en fästman tänker al han kommer alltid tids nog; och en gift man blir gerna helst borta från de ställen, der han kan vänta att träffa sin hustru. -Misstak, Fru Kammarrådinna; Det unga blomstrande ansigtet midtemot er blir icke det minsta blekare för det, och era ord göra ingen annan verkan, ån att uttrycket på detta ansigte blir ännu ljufvare genom ett smålöje, som är så tryggt och tillitsfulli, att det med ens tiliintetgör hvarje hopp hos er att rubba hennes tro på Georg. Clara är i dag ännu skönare än vanligt; och sedan så är hon så blid och naiv (Löjtnant Holms förlofning är nu eclaterad), så okunnig om ögst enkla saker, hvilka Paul sålunda får tillfälle förklara för henne, och medan han talar ser hon upp till honom med barnslig tillit och en sådan djup förundran i de sköna blå ögonen öfver hans utomordentliga förståt d; åh det är väl att han blifvit varnad! Cancellisten ser derföre utan fruktan honom beundra den blonda helgonglorian kring hennes panna och hela den lånade