Helsingborgs-Posten – 20 december 1866, sida 3

ra sig gallam ie öfver allt, hemma mer eller mindre, synligt oller osynligt, frivilligt eller tvunget rätta sig efter sina hustrur. — Och så vilja de till på köpet emanciperas, dessa damer! Liksom emancipationen för dem skulle blifva någonting annat än ett tomt namn; den frihet, emancipationen skulle medföra, hafva de ju redan på förhand, och vi kunna långt mera än de behöfva alt emanciperas. Den enda sak vi hafva framför dem kan emancipationen icke gifva dem; det är den öfverlagsna kroppsstyrkan och den skulle nu förtiden knappast en vedsågare vilja begagna sig af mot ett fruntimmer. Men för att återkomma till den punkt hvarifrån vi utgingo, den svartögda Fröken Bang ser aldeles ut till att komma att träda i sin moders fotspår, och derföre är jag rädd för din framtid, min vän. Om du nödvändigt skulle gifta dig in i den familjen, hvarföre tog du då icke hellre det intagande blonda englabarnet, den yngre systren ? Det har lyckats Cancellisten att bekämpa sin munterhet, medan hans vän, i de bästa afsigter söker att öfvertyga honom om att hans fästmö är en mer än halffulländad Xantippa; men nu, då han går så långt att han beklagar honom, derföre att han misstagit sig i sitt val och icke tagit den yngsta, nu blir det honom för starkt, och hans hittills med möda bihehållna allvar brister i en våldsam skratt-explosition. Och då han en gång kommit i gång med alt skratta är det honom omöjligt att hålla upp igen; det är som utströmma alla de lyckliga känslor, som upplylla honom, och ringa högljudt i skrattet som i en glädjeklocka. Römer känner alldeles icke grnnden till att hans vån