Helsingborgs-Posten – 18 december 1866, sida 2

ne. att modren sakert naft rätt dersore tiger hon hon vill så ozernr med ord, hvilka han kunde finna alldagliga och enfaldiga, tillintetgora hans valvilliga tånkesätt. Då de kommit till närheten af hennes hem befarar hon emellertid att en längre tystnad å hennes sida kan anses for o-— höflighet eller coquetteri, och hon bryter den derfore för att tacka honom för den angenäma afton de tillbragt. Han söker alt uttrycka sig i sanma lugnt vänliga ton som hon, och svarar, att då han anser damernas narvaro för aftonens största behag,är det han som måste tacka. Damernas! 0 du kloke Cancellist; nuskulle du hållit med detta styft hösliga svar, men det gör du icke; du fortfar: Ni tackar mig, fröken? och hvarför? Hvad nöje har ni haft? Ni har sett några brokiga lampor, hört några komplimenier en passant och nägra valser och galopper i concertsalen. Om en dag eller två skall minsta spår af det lätta intryck ni emottigit vara utplänadt. 0! då har jag haft långt mera njutning af denna afion; den har bundit sig fast i mitt minne, så att jag aldrig skall glömma den, ty den har visat mig en lycka så stor att jag knappast har mod alt gripa efter den-. Hennes arm darrar lätt i hans; hon frågar icke hvad det, är för en lycka. Hon frågar icke, således gissar hon hvad han menar, Och om hon vet det, hvarföre skulle han då tiga ? Fröken! jag vill vara uppriktig mot er; jag kom hit derfore att jag var förälskad i er syster. Hon vafsar utmärkt väl och är en för