Helsingborgs-Posten – 15 december 1866, sida 3

kien företager rustningar, som åro oförenliga med dess ställning som en neutral stat och all dess statsman arbeta på att framkalla en ny koalition mot Frankrike. Istallet för Belgien nämnes ofta Rhengränsen. Det är lätt att genom några mdrag visa, at diskussionen om Rhengränsan och Belgien är i full gäng. Girardin, som till det ytiersta bekämpat planen att föröka den franska armen, förordar en allmån omrötnin, i Frankrike öfver den fråsan, huruvida folhe! önskar utt komma i bosillniax af ina natusiiga oranser eller förvedrager froden. De som vilja halva RiCngransen och önska hären förstå kir. heter dor i Ciossäns La Liberte, skola lemna en rösteide med ja; de som vilja hafva den allmänna varnepligten afskaffad och bivå arne utförda, skola svara nej. Ja skulle betyda detsamma som krig, nej skulle betyda fred? Det hen näppeligen flanas tvenne meningar om resultatet af en sådan omröstung: ty Girardin har väl gjort utomordeatliga ansträngningar för alt skaffa de Brisotska ideerna inträde i Frankrike, men han har icke hast framgång. Fransmännen hafva gått in på srinandeln men låtit Maneeterpartict behålla resten af programmet. I aoleduing af en nyligen uppkommen skandalös process. som visar, att en obskur fransk tidning under det polska upproret sålde sig till den ryska ambassaden, Saref Pays för elt var veckor sedan, att det beklazligtvis var utom allt tvifvel, att Ryssland, IP eussen och andra sremmande macter förskafsal sig alliqrade i Paris, -men i provinserna? tllide tidningen, känna alla sina kjerlan slä vid tanken på Beigisn och Rhengrän-en, och de skulle cffrå sin sista blodsdroppa för att komma i besittning af de nya gränserna? En redaktör af ett provinsblad. hvilken går i Genar ins spår, nedlade protest haramo: Man behöf er blott fråga bönderna, sade han, så skall man få hörs, alt de iche vilja offra en enda blodsdroppa, för att få -dr cha af Rhen oc Schelde-: mun skulle icke lyckas uppspåra cut tusental böader som skulle vilja se Frankrike inveckladt i ett sådant äfventyr; de halva allt för mycket af Sanebo Pansas natur i sig för att låta sia omshapas til bon Quixoter. Härtill svarar en af Pays nedahtorer: Ni inbillar er känna de franska bönderna och tror er kunna jemföra dem med Sancho Pausa, men dessa Sancho Pansas, såsom ni så qvickt kallar dem, togo Malachoff och segrade vid Solferino, och de skola, så sannt en Gud finnes i himmelen, snart dricka at Rhens vatten ur flatan af sina händer. Ni känner endast ett internationellt sadernesland. och ert ljärta kommer endast i rörelse då det är tal om frihandel, Men jag är proteklionist, så snart del gäller mitt lands ara, storhet och odötliga kallelse. Ni ar en krämare och jag är en fransman, deri ligger skilnaden emellan oss. Ni uppmanar mig alt tillråga bönderna sjelfva, huruvida de vilja offra silt blod för Frankrikes äre, för Rhengränsen. Jag bar icke fråsat dem derom, men jag har tagit fasta på de Sancho Pansas, som gå i uniform, och Jag är viss om att de icke skola motsaga mig; till en början kan det vara nog, och behöfves det flera, så kunna de fås. Till de anförda citaterna i de franska lidningarne kan lägges följande meddelande från Paris till LInd äpendence belge: epe deputerade, som uppe hälla sig i Paris, och hvilkas mening min kunnat inhemta, äro mycket betänkliga öfver den nya armepla nen. Den uppfattas allmant på det sätt, ati den nödvändigtvis mäste leda till krig med Preussen inom längre eller hortare tid, och de depulerade ålaga sig följaktligen ett stort ansvar inför sina valmän genom silt sält alt rösta.