HeÅNogvorg. Telegrammer från Malmö hafwa bragt den sorgliga underrättelsen om att derwarande jernwägsstarionshus totalt nedbrunnit. Elten utbröt i går afton il. 9,15 i andra wåningen och meddelare fig hastigt till ett på winden upplagdt större medför: råd; ännu i dag på morgonen brann det. Wi hafwa hört uppgifwas, att mam misitänker, att wärmelerningslören warit erjalen till eltswäran men funna fuwältigen tro tet, emeran sätant skulle röja en alltför stor wärtslöshet i rörens inmuruing. Stadan är naturliatwis betyrlia; af tet ny: bvaata präktiga huset awarstär cutajt murarne. Till te oersättliga förtusterna bör irörre delen af de i arlivet förwarate hant lingarne, fom lära lif wit lågornas roj. Den i banhallen förwarade rörliga materieten fick man tid att att värda. Elädningsarbetet förswärades mycket af tölven, fom i natt uppgått till 15 grarer Celsius. Olyckan är få myckef större, fom den tommer att lägga swåra hinrer i wägen för trafifen på ren wig:i gaste af samtliga ståtioner mir förra stambanan. Om nya Strajjlagen och 1863 års lagutskott hafwa wi emottagit netanstående insända, uppsats: Tid efter annan söretommeriit tidningen OrefunudsPosten ktagomål öfwer nya sirafflagen och ten, fom det påstås, barbariska anda, hwar ij den skall wara genomträngd. Dessa beskyllningar kunde nu gerna, få stå för tidningens egen rälning, ty i sätana fall har enhwar rättighet att tycka efter sin uppfattning. Om gubben Runiten klagar att lagen är alltför mild och Å. BV. finner tagen alltför härt, sä är tetta blott enslitta omtömen, fom gälla hwar Te funna. Men OD. P. har hått längre, TÅ ven lemnat upplyomingar i frågan, fom ide öfwerensstämma med werfliga jörhällandet. Åtskilliga gånger har tidningen debiterat 1563 ärs laautskett för te trafcniska jtadganden, sem skola ba blinvit in förta i tet ursprungligen milta och menniffowärs liga snafflagsför slaget. Det får medgiswas, att tit ningen wäl ej nämnt lagutskottet, utan endast dess ortförante greswe Erik Sparre, säsom ren ter ffulte hafwa påtryckt förslaget ven bijtra prägei ret påtås bära; men enbwar, fom något känner till arbetet inom utskotten, särdeles lagutskottet 1863, wet mer än wält att en beskyllning af ifrågawarande bes sta ffenhet ide fan drabba ort föranden, om än han utpelas, utan Trabbar utstottets majoritet i första rummet och ternäst rilets stänters majeritet, som antagit förslaget till lag. Nu antar Ö. P. att detta lagutskott af det ursprungligen milda, bumana förslaget gjort en aräsiig taritatvibilt, emenskligt, hårdhjertadt, obilligt ete. Men för tenna härrå beskyllnina borde ju an föras någon ben isning; detta anser titningen icke behöfwaa. Ö. P. har sagt så och rerföre måste det wara sä. Jns. wågar dock for säkra att det är ide få Lagntskottet har likalitet fem dess orre förande gjort förs:aget skarpare än ret war. Twärtom må hwem fom behagar anfalla en jemförelje emellan tet förslag fom åtföljte kongl. maj:ts prop. i frågan och tet betänkande lagutskottet framlade för ständerna, ech det skall öfwerallt wisa fig att lagutstottet i ganska betyrlig grav miltrat te före: slagna s:raffen. Jnsänd. tror fig med trygghet funna påstå att ingen enda stvaffart bef af lanutskottet stärpt, utom den för stegsäwerkan; men att derföre oupphörligt blad för Mad nersättning och förmiltring ägte rum. Härom wore ganska lätt att nppgöra en tablå och med siffrornas wäl: talighet wisa, att Ö. P i fina uppgifter far wilfe. Jnsändarens tiv tillåter honom dock ide att upp: göra tablåer för ven som tyckes antaga ret obewista wara lifa säkert fom tet bewista om bewisliga. Znsänd. mill blott wänligen berja DO. P. taga når got bättre reta på sörhållandernas werkliga beffaffenhet, i fall han fortfarantre, ämnar utpeka leda: möterm af 1863 ärs lagutstott såsom tänslolöfa barbarer. De nya stänsta fenlolsgrufworna. Å. BP. ke rättar: Unrer sölningar af såwäl Wallälra som Lesarps och Wrams stenkolgrufwor hafwa i dessa mi aAa or 2 DND Aaron PR PP må 3 —