sin denädningsrätt till att sätta öfverbevista mördare, förfalskare och förrädare på fri fot; 4) han har till skada för förenta Staterna återlemnat konfiskerad egendom åt rebellerna; 5) han har tillsatt provisoriska guvernörer; 6) han har gifvit embeten åt amnesi rade och icke amnesterade rebeller; 7) han har för att skydda rebe!erna utfärdat den forklaring, att kriget var slut: 8) han har öfverskridit sin myndighet genom att föreskrifva vilkoren för unionens återupprättande: 9) han kar blandat sig i staten Louisianas inre angeläsenheter: 10) han har sammansvurit sig med vissa illasiunade personer för alt: mörda amerikanska medborgare, som voro trogna mot författningen; 11) han har missbrukat sin mast att besätta embeten till att utöfvr inflytmde på valmännen; 12) han har genon usurpation beröfvat senaten dess rätt att sa:klionera utnämningen af unionsofsicUrare; 13) har har uppsåtligen underlåtit att bringa till verdslällighet al kongresssen vidtagna lagar; 14) han har sålt amnerlidekyeter till sorbrytare och visat sig offentist ölverlaslad af starka dry ker. — Man måste i sannine hafva ou hård panna för att vara president i Nordamerikas förenta stater. Johnson är liksom advokaten i elt visst lustspel utsatt för all på en gång mista lifvet och komma på. fästning ett par hundra år. Endast i den fjortonde punkten zatydes möjligheten af alt han icke varit alldeles aykter. under sorbrytelsens utosvande, i det beskyllninsarne för försäljning af amnestidekreter och fördrychenskap blifvit sSammanslu na. Nan har drait försorg om att presidenten skulle få veta, hvien svart själ han är. Redan flera veckor för kongres ons öppnande eimottos han en kopia af nklagelseakten, försedd i; ed flera tusende uncerskrifter. Man har svårt att gora sig förtrolig med tanken, alt den man, som nu ben handlas med så rå hänsynslöshet, är densamme, söm för kort tid sedan bars i triumf och prisades såsom en äkta representant för den amerikanska demohratien. Ester Lincolns mord kunde amerikanarne sinna tröst endast i tanken på att Johnson skulle intaga hans plats, och denna stämning är nu efter mindre an två års förlopp så totalt bortdunstad, att han behandlas som det föraklligasle utskott i hela unionen. Tvisten emellan Franhrike och Förenta Staterna om mexikanska frågan besinner sig verkligen i ett kritiskt stadium. Man vet nu, att kejsar Napoleon i början på sommaren lofvat kabinettet i Washington att utrymma Mexiko inom årets slut och alt utrymningen shulle taga sin början i November och sedan fortgå i olika repriser. I Juli tillkännagaf den franska utrikesministern för un:onsregeringen, alt en föränd ing i denna anordning vr nödvändig och föreslog, att de franska trupperna skulle lemna Mexiko på en gång i Januari 1867. Presidenten svarade harelll kort, att han icke fann skäl att gårin på: delta förslag. Sedermera har Frankrike föreslagit ylteriigare en förlängning af utrym inzsterminen till Mars 1567, hanvisande till svårigheten, ja omöjligheten alt gentemot en pålrängande fiende försvara ockupatiorsarmen. Antingen nu presidentens k binett går in härpå eller: ej, så måste det dock stanna vid denna sednare anoränin ty transportflottan kan icke före denna tid blifva färdig alt inskeppa trupperna. I Amerika antages det allmänt, alt presidenten söker sak med Frankrike och alt hin före fransmänne s astäg kommer all iutervenera i Mexiko. Hvad Sedawicks ockupation af Matamoras betraflar, om hvilhken vi talade i förra numret, så säges det, att kahinettet i Paris emottagit fullt tillfredsställande upplysningar från Waskincton, forsäkrande, att generalen handlat på egel ansvar, men många tvifla på uppriktigheten af en sådan försäkran. Till striden om utrymningen sällar sig nu en annan; tullväsendet i Vera Cruz nekar nemligen alt underkasta sig Frankrikes kontroll, hvilket är en högst betänklig sak, emedan Frank