rike erhällit tullintraderna säsom pant för sin fordran hos Mexiko. Italien. Telegrafen har de sednaste dagarne bragt underrälte!ser om att den ena afdelningen efter den amtra af den sanska ockupationskorpseu i Rom altägat, och vi meddelade i försa numret de tal, som vid afskedet vexlats mellan päfvan och geseral Montebetll. läåfve. s tillernade resa til Chivia Veccnia LT insiälld i sista ögonblicket och man a tuger nu alt han hommer all sladna i sn huivudstad och se tiden an. Annu har man icke uppsifvil hopp at om en vanlis ofverenskouwnnelse meilan påsen och italicn. Man grundar denna förhoppning mest på de bekymmer Rysslands våldsamma sramsart mot katolikerna i ryska rinet ingifver palven. Erhebiskopen i Paris har i ett nyss ussardadt herdebref försökt att stämma H. Helighet till torsonlignet. Resaltatet skall sna i visa sig, ty eti utomordentugt gesandiskap algär i dessa dagar från Florens til Rom för all åter upptaga de underhandlingar, som i fol måstaforytas. Ledningen vr äfven denna ganz erbjuden åt Vegezti, men han afbojde anbudet på grund af sin torsvagade helsa. Uaderhan ttin arne anförtroddes sedermera åt en deputerad prof. Tonello. Frankrike. Monitor innerhåller ett officielt medelande om alt armeorganisationskommitteen, som arbetat under kejsarens omedelbara ledning, nu blifvit sardig med siti forsiag; den aktiva armeen består af cirka en mallion kombatianter afhvilka urgefar hälften bida reserv. Då nu kejsaren och hans ministrar blifvit ense om armeens organis lion, erbjuder siz ganska naturligt den frågan hvarlil den förökade armeen skall användas; ty det ar naturligtvis ice för alt gitva större glans at paraderna, som ett stort land fördubblar antatet at sina trupper och underkastar sig alla de dermed iorenade uppoffringarne, båle pekuniera och personliga. Den närmaste anledningen till de utomordentliga mi itariska åtgärderna är kejsarens lörkiaring att Frankrikes sakerhet shulle vara hotade, om man underlät att vidiaga dem. Det sista krigets resultater, innehålla en allvarlig lardom, och vi hafva sluppit alt få den på behodtnad af vår vapenära; de visa oss nödvändigheten af att osortöfvadt bringa vår militariska erganisation i ett sullkomligt skick till vårt terrtoriiu ms försvar-. Men Frankrike kan icke fortfara att hålla en million soldater under vapen för att hvad tid som helst kunna möta ett angrepp; ceit sådant tillstånd han endast vara en öfvergång till varaktigare forhållanden, till en ny fredsperios, under hvilken en verklig jemnvigt ar rädande i Europa och hartill fordras efter den allmanna meningen bland det franska folket en utvidgning af Frankrikes område. Den kejserliga regeringen, hette det vidare i det anförda cirkulärt, inser och har insett det berattigade i sådana annexioner, som med absolut nödvandighet framgingo ur sorhällandena, i det de åter tiliförde saderneslandet en besolkning med samma seder, samma nationalanda sow vi, och det var med Savoyens oci grefskapet Nizzas fria samlycke som regeringen fordrade Frankrikes naturliga gränser återupprättade. Och i sitt bref till Druoyn de Lhays skref Napoleon Ill: -Om Europas jemaniat blef kullkastal, om Europas kart!i förändrades till uteslutande fördel för en enda stormagt-, så skulle äfven kejsaren -utvidga sina gränser med vapenmagt så vina Frankrikes moraliska magt befunnes dertill otillråäcklig. Kort efter det dessa yttranden framkommit, börjada frågan om Belgiens införlifvande med Frankrike att dyka upp i den franska pressen och på sednare tiden har denna fråga nästan dagligen varit i bane. Angreppen på Belgien äro ytterst hastiga i de ofsiciösa franska bladen, och de framställa bland annat den allvarsamma heskvlininoen att Rål