— —— —————7— — Se nu det oroliga lif, som börjar röra på sig i salen! Se den unga flickan, hvars små fötter dansa en muntnr galoppad i skygd af den länga släpande hjolen! Och sluatligen, det mest slående bevis på musikens berusande kraft: se len gamle fine sirlige herrn, som annars kan p)egagna ett par glacchandskar sex gånger, men ;om i afton, oaktadt han har ett par spliller ya på, forisar att i vild enthusiasm med den ena handen slå takt i den chocolade-pol som blifvit stående på hans bord! Och du tankfulle Cancellist! för dig bör Cham pagne-galoppen hafva mera intresse än för någon annan. För dig gömmer den minnen, ljufva svärmiska minnen! Minnes du icke, att det var den galoppen du dansade sista: gången med Clara, den aftonen då du bad kammarrädinnan om tillåtelse att göra ett besök? Kommer du icke ihåg att detvar dessa virslande toner som klingade den sista gången hon, lätt och tjusande skön, hvilade i linå armar, medan hennes blonda lock berörde lin kind och en af roserna i hennes hår föllaf oruten af den stormande dansen? Kommer du icke ihåg att du då med feberaktig snabbhet ångade dem i luften och lofvade att evigt gömma den? Och du har gömt den trofast; hvad kan du hjelpa att Clara sjelf i dag förkortat evigheten och blåst friskbeten af rosen, som ligger blek och vissnad i din plånbok? (Forts.)