Helsingborgs-Posten – 15 december 1866, sida 2

för mycket i öronen fallande, man hör genast hvad det är?, skall af dessa kloka, skarpa ögon, denna sammanpressade bestämda mun antaga alt hon är en bildad och upplyst dame. Är det icke löjtnant Holm som står der borta under orchestern?fråzar Kammarrädlnnan. Se, nu ser han hit, men så helsa då Clara!Clara har mycket väl observerat Löjtnanten genast då de Fommo, och hon har äfven lagat så all hon fått en plats hvarifrån hon skulle ses af honom; men nu då modren går henne uppmarksam på honom, är det henne naturligtvis omöjligt att kunna upptäcka honom. fon stirrar rundt omkring i salen, och då hon så väl vel hvar han står, år det naturligtvis lätt för hen ne all undgå all se honom. Slutligen, sedan hon en lång stund hållit honom i en högst obehaglig ställning, med handen lyftad mot halien färdig att helsa och ett generadt smålöje kring lapparne, och sedan sälunda mångas uppmärksamhet blifvit riktad på huru ifrig den unge sjöofficern är efter att få helsa på den vackra flickan, faller då hennes blick på honom. Lär häraf, ensaldiga Franciska, som genast då din blick mötte Lojtnantens, blygsamt besvarat hans helsning och sedan icke vidare tänkt på den saken, lar häraf huru en ung dame skall bara sig åt vid ett dylikt tillsälle. Clara är mycket glad öfver att se Löjtnant Holm, som är munter och älskvärd och en utmärkt balkavaljer; men det aktar hon sig nog för alt låta honom märka. Hon uppspärrar sina ljusblå ögon så vida som möjligt och kastar hufvudet tillbaka en smula med ett sådant ut