Helsingborgs-Posten – 13 december 1866, sida 3

mar aldrig, då Clara en dag år nägot blek, att med öm oro fråga huru det står till med henne, -ty hon ser så fasligt dålig ul.Fröken Lise talar ofta om Kapten D.; hon har en gång sel honom på en bal, och han har inclinerat för henne; det kan hon aldrig förgäta. Clara har starka misstankar om, att det ar fröken H. som inclinerat tör Kaptenen; men dem törs hon icke komma fram med, ty Fröken Lise är dotter af ett Etatsräd, och Frun som gör mycken afseende på förnäma bekantskaper, skulle blifva ursinnigt sorbittrad på Clara, om någon osamja uppstod. Men modren kan icke forbjuda henne att skrifva i brelvet, bland hundra andra, mindre vigtiga nyheter: — — voro vi i Tivoli. Der var också Kapten D., du vet nog, aan, om hvlken dn berättade, att han bjudit upp dig i inclinationsvals. Han såg den aftonen nästan bättre ut än någonsin, och vet du, söta Lise! hvad han sade om din bästa väninna till en enda officer? Han sade: -bDet var då s—n till sköna ögon!, War det icke försasligt? Det ver naturligtvis för resten ofantligt roligt i Tivoli. etc. etc. Clara har ansett nödigt att insticka epithetet ssköna 1 Kapten D:s yttrande, ty annars skulle troligen Fröken Lise åt Kapitenens något mystiska ord gifvit en lika kärleksrik tolkning, som hennes väninna gifvit åt iaclinations-historien. Brefvet skall sramlocka tårar, harmens och afundens tärar — de skarpaste och mest oädla som någonsin gjutas; — och till allt detta ar Fsansiska skuld. om hon slagit ned ögonen innan kaptenens