betydligt stycke af det hvita irftet och från en stor oljedroppe blisvit till en oflantlig oljeflack. Då de kommo i närheten af concerlsalen bjuder Canccllisten en arm åt hvardera af de unga damerna, för alt convoyera dem genom den lefvande hagtornshack af lorgnetterande herrar, son hålla platsen derutanföre besatt. Lutad mot en: af pelarde vid ingången står Kapten D. vid gardet, en af de vackraste karlar i Köpenhawn sauntalande med en ang Lojtnant. Det var då fn till ogon!utbryter Kaptenen beundrande, i det Cancellisten passerar förbi med sina båda damer; hans unge vän är något närsynt; innan han får passat lorgnetten i ögat är vårt sälskap redan inne i salen, och han ser blott en i hög grad skelögd ung dame, och han upprepar: Ja det var verkligen s—n till ögon!Clara har mycket väl hort Kaptenens smickrande anmärkning; men hon är icke rätt säker på, om det är hon sjelf eller Franciska som framkallat dem. Hon bojer sig fram mot systern, och utan att observera, att färgen på hennes kinder är något högre än vanligt, ser hon blott att hennes ögon äro nedslagna; således kan det icke vara dem Gardessofticern har berndrat, och Clara bär silt hufvud än högre än annars. Nästa dag kommer att afgå ett bref, ett fint, vänskapligt, sirligt skrifvet bref till Fröken Lise H. i Randers. Den unga dame är ofta på besök i Köpenhamn och umgås derunder mycket i Kammarrädinnans hus. Hon är Claras bästa vän och underrättar henne alltid om, när hennes klädningar sitta mindre väl, samt försum