Helsingborgs-Posten – 13 december 1866, sida 3

nen, som tyckes kanna honom så väl och som sakert in ste vara en af hans fordna elever. Om han närmat sig och frågat Cancellisten, hvarföre han helsade så vänligt och intimt på honom så hade denne, ilall han velat följa sanningen, måst gilva det besynnerliga svaret, alt det var derföre att han var en gammal skriflårare och icke någon ung oprattig herre Franciska har ed sådan smak för simpla bekanlskaper!anmärker frun i fortroende till Cancellisten, och han öjer beklagande på axlarne. Det ar mojligt att denna axelryckning gäller Franciska, men det är åtven möjligt att den gäller frun; det sedaare synes Franciska tro varit fallet, ty om hans tadel träffat henne och icke modren, skullo hon icke hafva sett med en så allvarlig och förebrående blick på honom. Hennes bekantskap med skriflararen är för öfrigt icke så särdeles intim; den gamle mannen har då han såg vårt sallshap, kommit att tänka på en ung flicka, som då han forliden vinter gick ned för trapporna med blåfrusaa händer för att pumpa vatten i sin karaff, tog denna ifrån honom ock fyllde den åt honom. (Forts.)