Helsingborgs-Posten – 11 december 1866, sida 3

Hon synes rent hafva forgåtit sin förra stumhet, pratar och skraitar utan uppehåll, och Canccilisten tår samla sina spridda tankar för att så godt sis göra låter följa med hennes konversation, som verklisen är rätt pikant; det är dock att betvifla alt de förbigående, hvilka hennes anmärkningar gälla, skulle funnit dem särdeles behagliga. I en af trådgärdarne vid Fredriksbergs aller spatserar en ung dame IIoa är rätt hygglig? yttrar Clara i den nedlåtande halft medlidsamna ton, hvart skönheter stundom omtala damer al mindre fördelaktigt utseende. 0 du godtrogne, oskaldfulle Cancellist! som tror dig vara höflig då du icke opponerar dig, utan tvärtom på det allvarligaslo försäkrar, alt bemalla dame till och med ser bra ut. Fredriksbergs allee är lång, mycket lång, men sälskapet ar dock nunnit det sista trädet deri, innan Clara hunnit uppräkna alla de ofullkomligheter hon upptäckt i dan olyckliga damens utseende och figur, ehuru hon aldrig sett henne förr, kanske icke heller mera skall få se henne och hvars enda brott i Claras ögon varit det, att en ung man, den hon icke bekymrar sig om, funnit damen vacker. (Forts.)