Helsingborgs-Posten – 8 december 1866, sida 2

pa lika mycket som annars varit sallet; när han om middagon hemtade mig spatserade han omkring med mig i parken, och om Sondagen voro vi derute tillsammans. Ibland kommo der också andra barn. som lekte med mia. Deribland var en gosse, som bodde ute vil Fredriksberg och som hvarje dag gick genom parken när han kom ifrån skolan. Han var ett år äldre än jag, och då han både fann upp roliga lexar och halp mig med mina Frarska lexor, så höll jag mycket af honom och längtade rått mycket efter den timman då han skulle komma; dst visste han, ocaderfore sjöng han, eller hvisslade, eller slog iindeblad af mellan händerna, på det jag skulle höra honom långt innan han hann fram till mig. Canceilisten intresserar sig ju icke det ringaste för Franciska; han har ju en gång fattat det bestamda besl it alt taga sig val tillvara för alla damerna i familjen. Hvarföre tyckes det honom då nu, som om, ehuru de gå uara bredvid hvarandra, någonting trängt sig emellan dem, och alt delta något är en ung man, ett par år äldre an Franciska? Och hvad som är ändå besynnerligare, hvarföre plågar och förargar det honom, att denne lustige unge man går närmare henne än han sjelf, och tyckes hålla henne under armen och taga för sig ensam wer än halfparten af det vänliga ansigte, som Cancellisten trodde sig hafva för sig ensam? Emellertid, fortsätter Franciska — som all icke förundrar öfver den uppmärksamhet Cancellisten synes egna åt hennes enkla berättelse ty henne förekommer den mycket intressant — ekwellertid I inträftade det en dag, att jag ick