Helsingborgs-Posten – 6 december 1866, sida 2

—— —— öc o-—— — — — dessas antal: men då nu mästaren ser sig om, märker drömmaren att det är hans eget glada ansigte, som sticker fram under arbetsmössan, och upptill denne nye mastare lutar sig en ung blomstrande gestalt med ett litet barn på armen — mästers dotter har blifvit mästers hustru. Si längt hade han kommit, och glädjen som stod målad på hans ansigte blef så strålande, att den sken Clara i ögonen och bländade och generade henne; dock hemtade hon sig snart åler vid tanken på, huru angenämt det skulle vara att genom ett litet fint elakhetsstyng doda all denna odrägliga öfverflödande glädje. Som en inledning hostade hon ett par gångor kort och torrt och sade derpå halfhögt till Cancellisten: -Nar simpelt folk nödvändigt vill röka dåliga cigarrer, så horde det åtminstone förbjudas dem att förpesta luften för andra. Cigarren var icke dålig, och simpel — hvem är val det, den unge mannen, som hastigt kastar ifrån sig sin nyligen tända, länge önskade och dyrt betalda cigarr, med en tafatt ursaktande bugning sor den unga sköna damen, eller denna, som icke har ett ord, en rörelse till tack för hans höflighet? Ehuru hon icke synes fästa ringaste uppmärksamuet vid honom, har hon dock mycket vä observerat den förändring hans ansigte genomgätt. De bilder, som nyss gjorde det så ljust och gladt för honom, hafva samtliga flyktat bort han tänker på, att det var den första af hans cigarrer, och att han hädanefter icke skall kunna röka någon af dem utan att dess lukt skall återföra minnet om den första. Orden: När