Helsingborgs-Posten – 27 november 1866, sida 3

—— —— — — r nerligt och okonsiladt. att Tit. Rosenknopp, osäker om han bord hoppas eller förtvifla, för första gången i sin lesaad folv på den rimliga förmodan att han sagt en dumhet . Laura hade ej genast varseblifvit den uppmäårksamhet hon väckte öfverallt i salongen, det sjesk, hvarmed alla balens hjoltar täflade att omgifva henne, men hon hade ej varit qvinna, om hon ej slitligen märkt något ditåt. Oupphörliga presentalioner, böner om en vals, frangaise en polka, det mest losa smicker, den saddaste kurtis öfvertygade henne att hon var en af de mest bemärkta flickor yå ba en. Hon kände ej orsaken, hon måste således tillskrifva sig sjelf sina triumfer, och hvem vågar svära uppå, att icke den ådlaste flicka ajorf detsamma i hennes slälle? Men när sintligen balens erkända lejon. den Esthländske polkabaronen under en francaise ej otydligt förklarade henne sin känsla och anhöll om hennes hand, då förvånades Laura Wern, den borgerliga, ty hon kände 16 anors tyngd på andra sidan hafvet. . . och hon teg. Och se! när under samma francaise Baronen för ett ögonblick sväfvade ut i figuren, då nalkades henne Ösversten från giggen, räckte heune en utsökt bukett camelier och behagaue yttra: Mademoiselle älskar camellier, det behöfver jag väl intet fråga ?X (Forts.)