Helsingborgs-Posten – 27 november 1866, sida 3

man icke nu, som 1840 om sommaren, sålt bortåt 1100 biljetter, men samlingen var ej mindre brokig, språkförhistringen ej minåre komi k nu än då. Första valsen var förbi, man arrangerade en francaise. Laura Wern hade ej tagit 4 steg i salongen, innan en fullkomligt obekant, parfymerad och zefirisk person nedslog på henne som en örn på silt rof, presenterade sig som Extraordinarie-Kammarskrisvaren i Kejserliga Senaten Rosenknopp. intim vän till Mamsells kusin Boman?, och anhöll, efter tusen vanliga ursäkter, om lyckan af en frangaise. Den beviljades honom, emedan konvenansen i Helsingfors ej tillåter alt afstå så beskuffade nya bekantskaper, endast de på ett artigt sätt inledas. Vi förbigå med stum beundran alla de blomsterrika fraser. alla de svarfvade och broderade artigheter, utulus Rosenknopp under mellanturerna utstrådde ur sin vältalighets ymnighetsi.orn. Slutligen följde nog apropos en lika vältalig relation om hans, Rosenknopss, lysande utsigter och höga bekantskaper, hvarefter i temligen mysliska ordalag framställdes en fråga, huruvida ej Mamsell Wern voro hugad att genomvandra lifvets törnbeströdda rosenstigar med en osynlig och älskande varelse, som ej allenast skulle anse det för eu paradisisk sällhet utan och för en edisk lycka att för hennes fötter nedlägga sitt af lågor brinnande hjertas glödande oftereld etc. etcetera, Och hvad svarade Laura på denna vältalighetsström, som obehindradt framforsade under sista mellanturen och förvändes i samma ögonblick musiken tystnade? Hon skratlade så in