Helsingborgs-Posten – 27 november 1866, sida 3

Naturen bar få beundranswärdt ordnat de ömfes sidiga förhållandena mellan himmel och jord, att hwarje tratt af jordklotet fan jägas wara wälsignad med det klimat, som bäst lämpar sig för de lefwande warelsernas behof, för hwilka det war af set t; men det star alltid i menniskans matt att förbättra eller förderfwa: ej allenast att oetelägga och förstöra landets utseende, utan äfwen att ge nom sjelfwa denna öreläggelfe störa elementernas lopp och göra ingrepp i atmofferens allmänna efos wmi. Undcr te sista 60 ären har nästan hwarje pinne uti stogarne i många stora ristritter i Franks rite, Spanien och Jtaliecn bliseit nedhuggen. Ett obarmhertigt fria emot skogarne bar näfian sedan urminnes tider förts i ressa Linder, följten af ett öfwerdrifwet, för att icke säga gement och girigt, jortbrulesys:em, för hwiltet allt, som wärte på rot och ej bar frukt, war ett oting, och af en till tagande brift på bränsle. Stora skegstrakter Iyckates rock i ärhuntraren undslippa förstörelsen, i följd af reras säkra ställning på de otrampare berakammarne eller i djupet af deras ogenomträngliga klyftor. Men alltsedan början af detta århundras de har anläggandet of förträffliga wägar genom de högsta bergspass, utwirgandet af segelbarheten på floter och tanaler och senare införandet af jerns wägar öppnat landet i i alla riktningar och gjort det till ett lätt byte för den omilde skogsmannens yra... Lagar för skogohushallning och forstmän hafwa wisat sig wara lita onyttiga. Winstbegäret kunde, i länrer ver timmer och bränsle jtego mer hwart 10:te år till fyra gånger rerag wärte, ide öfwers wakas och äfwen ver, hwarejt girigheten ide were kate som en tillräcklig stimulus, tycktes en blind förstöreljeanda trifwa fotten att bortstaffa hwarje buske eller qwift, huru harmlös den än war, medan ren wäxte, ehuru onyttig jedan den huggits. Följs derna af renna wansinniga förörelje ej allenast för jortden, utan äfwen för sjelfwa klimatet, hajwa under någon tid ide uppmärtsammats eller helt enkelt tillskrifwits de plötsliga naturwexlingarne och ärstidernas förwändhet. Bergssluttningarnes unetbrytande i klyftor och raviner, flocbädrarnes tillstängande, fältens förödante genom flocer fom medföra stora massor af sten och tijel, woro dock för synbara följter af ve bindande rötternas bortse stajfante, för att lemna något twifwel öfrigt iaf seende på deras wertliga ursprung; men det borte hafwa warit lita lätt att till samma tällor spåra be starta wattenflöden, som nu för titen nåästan eföränderligt utmärta hwarje wårtö och hwarje höstregn. Ty nattenflörenas plötsliga inträffande och snabbhet ha föranledts af bergshöjternas nuts huggning, ralarnes utwidganre och öppnandet af passager för nerflottning af det fälda timret. Bergens karatter har i allmänhet utjemnats och ftrömmarnes fall från deras källor till mynningarne har Iilltagit i hastighet; alltsom deras kanaler fyllas genom hopandet af hwad de föra mer fig, bar ceremot deras lopp på fältet hämmats och mattats. Den gröna wäxtlighetens nästan fulltomliga förs swinnande från de högre bergen och kullstörtandet af det stängsel, som en tät och hög skogswäxt uppreste mot windarnes wåltrsamhet, hafwa både ine werfat på futktiahetsoch wärmegraden i temperaturen, och i jtället fatt en wexlina af läng torta och plötsliga jtormar, i stället för de milda och gradwisa öfwergångar, genom hwilka ärstir följde på årstid. Atmosfferiska inflvtanten funna wisjerligen icke berätnas för menskliga reglor och fom pass. Den metenskap, fom åsyftar att bestämma deras fenomener, är ännu i sin linda, men vet är föga twifwel undertastadt, att mycket af det lidande, som äsamtas menslligheten af hwad man tillskrifwit årstirernas oreda måste tillskrifwas dess e en hänsynslöshet och oförutseende; och att i många fall, såäsom wid öfwerswämningarna, det, som i naturen endast war ett tilljälligt och exceptionelt fall, blifwit permanent och högligen förwärrats genom omständigheter under menniskornas egen fontroll. , . Minneslista för jordhrukare i Deremhar