Helsingborgs-Posten – 27 november 1866, sida 3

polsexpedition i Uleåborg, hvars norra portar voldta ål Lappland och den eviga snön, fann åtta personer sot talade ledig fransyska. Jag pråsererar vårt land, Mademoiselle, och om ni gör detsamma, det behöfver jag väl intet fråga? Osversten förstår förmodligen ej Finska?Tyvärr ganska litet. Det skull vara ett vackert språk när. det talas af bildade, och mycket biöjligt ... 40 casus ...Ett af våra ordspråk säger, att eget land är ettt smultron, främmande land ett blåbär, och som jag tycker mycket om smultron, så foredrar jag naturligtvis vårt eget. Mellan Reval och Helsingfors finner jag samma skillnad som mellan gammal adel och adel från gårdagen, och då fruntimmer ej böra befatta sig medpolitik och heraldik, så . . . . torde Öfversten ha godheteu, låna mig sin pennknif; dessa appelsiner aro delikata, saftiga, läll syrliga . . . .. Som ni sjelf, Mademoiselle!Än, Herr ÖfverslelI detta ögonblick fladdrade seglen, giggen tack upp i vinden och krängde lätt åt sidan. Man vände nu om i grannskapet af den lilla holme, som bär det fula namnet Sumpan, men af hvilken en framtida millionär en dag skall skapa Isola Bella i smått. Ester en stunds behaglig kryssning nedtogos seglen ; åtta roddare i röda tröjor fattade årorna, giggen ilade inåt norra hamnen, passerade den lilla täckta kanalen och landade vid hamnen, der en vagn väntade damerna, som begåfvo sig till hvila för att göra en lätt toilett till balen. Klockan närmade sig half 9, då Grefvinnan och hennes följeslagarinna åter inträdde i brunnssalongen. Balen Xar talrikt besökt; väl hade