Helsingborgs-Posten – 24 november 1866, sida 2

mjuka tjenare! Mitt namn är Boman, bonde om så benagas. Alla vackra flickors skål!— Ocn alla rika flickors skål, Herr — Herr Boman!-Menar Herr Extraordinarie-Kamarskrifvaren i Kejserliga Senaten för Storfurstendömet Finland det? -IIvem skulle ej hysa en viss förkärlek för det reela i lifvet? En fattig skönhet är en spelpenning; ser rik ut, men går inte. -Kanner ni den Finska runan om Ilmarinen, som smidde sig en hustru af silfver och guld.? An — jag kan inte ett ord Finska? Och likväl tjensteman? Runan finns dessutom öfversatt. Imarinen smidde sig en maka af guld och silfver, Åadde sig mycket deråt och lide sig vid hennes sida. Men silfver och guld spredo en döende kyla; frusen, ruskig och bedragen bortskänkte han den gyllne makan åt Wäinämöinen, som, efter en lika frusen natt, gaf kommande slägten det råd att aldrig tänka på en brui af silfver och guld-. Men det var en sörb. skillnad, skall jag säsa Herr Boman, den tiden fanns ingen krita och inga björnar i menniskoliknelse ; man var rik, man köpte sig en hustru, i stället för att, som nu ... ... låta köpa sig? Alldeles. Litet salt om jag får be. Men efter det blef fråga om rika flickor, är kanske Herr ExtraordinarieKammarskrifvaren i Kejserliga Senaten för Storfurstendömet Finland så artig och visar mig några sådana i denne lysande samling. (Forts.)