Helsingborgs-Posten – 24 november 1866, sida 2

Ju mer han öfvertänkte saken, desto klarare insäg han sin pligt alt först underrätta Laura om hennes oförväntada rikedom, och sedan ville han tänka på att framföra de båda uppdragen, Raganders först och sitt eget derefter. Emellerlid, huru skulle han låta underrättelsen komma Laura tillhanda? upp i den förnäma kretsen vågade han siv iche mer, om det ock gällt millioner. Han beslöt derföre att först ulsprida nyheten bland bor ssgrannarne, i hopp att, när ryktet hunnit Lauras öron, hon sjelf skulle uppsöka honom för att erhålla närmaref upplysningar. Då ville han kanske Extraordinaris-Kammarskrilvaren och Uofrådet — om forlåtelse, Hofrådet och Exiraordinarie-Kammars rifvaren hade med en viss förundran åselt Hr Anders Bomans först ovanliga uptit och sedan lika ovanliga distraktion; det är icke vid en table dikote af 200 kuverter man saller sig alt läsa vigtiga bref. Slutligen synles den fundersamme 2rannen återkomma från lantasien till verkligheten, i det han på sin tallrik uppstaplade en ansenlig massa boeuf d la mode. Extraordinarie-Kammarskrifvaren, hvars öfvade blick genast i grannen anat en man af iore värde?, begagnaae tillfället att inleda en af des-a bekantskaher mellan en lönlös tjensteman och en titellös penningekarl, hvilka lätt blifva så ayttiga för den förre och alltid så smickrande för den sednare. MJukaste tjenare, — Herr leverantör! jag får väl lof all trycka, efter vi äro grannar. Mitt namn ar Rosenknopp, Extraordinare-Kammarskrifvare i Kejserliga Senaten. . .. för Storfurstendömet Finland. Öd