Helsingborgs-Posten – 22 november 1866, sida 3

stols behandling. Orsaken war just den flickan, fom edan blef grefwinnan Festities. År 1832, för 14 år sedan, har jag sjelf inför Seinerstrivus nalet, på retommendation af fore Corbley, förs swarat en engelsman wid namn Steward, fom war anklagad att hafwa med wåld röfwat bort ett barn. Steward blef frikänd; förhandlingarne mis inre, att barnet, fom han stulle baswa bortjört, war den få femåriga Laura, fom war honom ans förtrodd af fru Gorefroi för att föras till Eng: lant. Ett bref uppräcdteg, i hwiltet fru Godesroi försäkrar arejwen, att Laara war fru v. Wilnas totter. Det är dock inte sannt. Laura war ett ban, som hwarlen af fin far eller mor erkändes. Men grefwen hare kärlekens binvel för ögonen och trodte allt hwad man fade honom. Siftermålet egde rum den 30 Juli 1864, men upplösningen skulle snart följa, då grefwen erfor, utt den enfla och oslyttiga frun, om hwilken han drömt, hörde till vemi-monden. Alla hennes mans uppmärksambe er tunde ej göra något intryck på henne: hon ssyndade att jaga efter äfwentyr, ans tagande namnet v. Wilna. Grefwen, så slöt Jules Favre, untertastar fig domstolens tompetens och begär endast att man lemnar honom hans barn. Domstolen förtlarade sig, oaltadt grefwen war utläncning, för kompetent och anordnare en unders föfning öfwer de fakta, fom blifwit anförda af arefwinnan samt hurnwida dessa kunde läggas till grunt för skiljsmessa. Widare afgjorde domsftolen, att barnet tillswirare skulle anförtros ät modrens wärd. Gr efwe Fen ities stulle till fin fon betala 400 fr. i månaden.