. — klädd herre inträdde i salongen, såg sig omsring, upptacate Hr Anders, styrde rakt till honom och framlemnade tvenne bref, med ursäk alt han storde men innehållet var angeläget. Ht Anlers sorde serveten till sina lappar, skakadr srämlingens hand och bad honom taga ett glae men denne generad at den lysande societetens fann för godt att åter forsvinna. Hr Anders brot det ena brefvet, läste och — sveltades. Bresvet lydde så här: -Min Hedersbror! Ursäkta alt jag besvärar dig med en kommission! Du vet alt jag af gammalt haft godt öga till din alskvarda kussin, Demoiselie Laura Wern. Hon är en väl uppfostrad flicka och nar lärt åtskilligt krimskrams, som väl intet henöfs på landet, men ganska väl kan anstå en Kronobefallningsman, en tjenstemans fru under resor till staden. Jag ber dig derföre, min Hedersbror, gör på mina vägnar milt anbud hos den dygdeadla Demoisellen! Mitt välbehållna utseende, min rang och min ansenliga formögenhet ville du ej underlåta att omorda, ihandelse Demosellen, mot förmodan, skulle ihågkomma mina 52 år, mitt enklingsstånd och mina 3 barn Ester något munteligt förespråkande bör inneliggande bret till Demoisellen aflemnas. Men annu en viglig omständighet! Framför mitt anbud på det alldraskyndsammast! förlora ej en timme, ej en minut, ej en sekunde Förvissad om min Iledersbrors beredvillighet, framhärdar åc. Lars Ragander. Jarveupåå d. 10 Juli 1845, (Forts