Helsingborgs-Posten – 22 november 1866, sida 2

sade anekdatberättaren, något häpen öfver följderna af sin oförskämdhet. När jag hört henne utom sina två lumpna modersmål, tala Ryska. Tyska, Fransyska och Italienska, trodde jag med allt skäl att det kunde vara nog dermed. Bah, en liten 2uvernant!Men grefvinnan tycks sätta värde på henne. fÅnja. som på andra domestiker. Bagatell! De promenerande återvände till salongen. Klockan var 10. Musiken hade tystnat, grupperna hade glesnat. En del af brunnsgästerna intog ogenerade sitt kaffe, andra togo promenader i vagn, många begåfvo sig till baden. Grefvinnan requirerade limonad och satte sig att hvila någre ögonblick. En ung man af omkring 30 år, hvars drägt och hela utseende förrådde landtjunkaren, helsade Laura med mycken blyghet, som förråde föga lefnadsvana. Se kusin Anders! helsade fiickan hjertligt tillbaka. Det var roligt att se er, hvarifrån kommer ni! Direkte från Kangasniemi, min goda kusin!. Och der är sig likt, hoppas jag? Ar sjön lika blå och holmarna lika gröna och grandungen på näset lika dystert vacker som förr? Ocn den lilla grönmålade jullen, i hvilken viså ofta metade ståtliga abborar, är han ännu fastknuten med sin färgade lina vid stenbryggan 2xbet är allt sig likt sedan kusin sist var der för fyra år sedan; alt kusin kan minnas allt så väl! Men ändå? — och Hr Anders rodnade märkbart vid dessa ord — Cändå är allt så o