Helsingborgs-Posten – 20 november 1866, sida 2

En flickas tankar — vanskliga, nyckfulla ingifvelser, luftiga vårskyar utan form, — hvem tyder dem? Kanske minnes hon fader och moler, som lemnade henne ensam, fattig och värnbs ihennes späda år, kanske sin rike farbrors hårdhet, som, ehuru ägare af hundradetusental, lemnade henne utan tillsyn i främmande händer och knotade öfver de par eller 300 rubel, hennes uppfostran årligen kosta le honom. Eller ihägkommer hon alla de förödmjukelser, allt det plågsamma beroende hon uthärdat för sin fattigdvms skull, framtidens mörka taflor, oskyldas deltagande och framför ilt det förnäma och ädla frunlimmers godhet, i hvars sällskap hon, som guvernant för en liten engel om 8 år, nu bevistade brunnssejouren i Helsingfors? Eller hvem kan svära derpå, att icke hennes tankar irra långt bort öfver hafvet till S-eriges ekar och lindar, till Mälarens tusen öar, till de djupa mörka hvalfven af Fahlu bergverk, i hvars grannskap bennes barndomsvän, hennes första och enda kärlek, Gustaf, studeride bergshandterinsen? kanske tänker hon tillbaka på hans löften vid bortresan för 3 år sedan, på hans första varmå bref, på ans plötsiiga tystnad sedermera, på de många ryktena om hans förbindelser i Sverige . . . och då förklara sig henmes blickar åt hafvet, men en gåla ar dock henmes hjortas djup. Hvilka stridiga vindkast grumla denna spegelklara själ, som under blidare öden syn tes så danad för kärlekens mo gonlugn och för den stilla lyckan att bereda hvart väsendes sällhet, som kommit i hennes väg? Kanske kämpar der harmen öfver en mans trolöshet med hoppet om hans återvunna kärlek, och stolthe