Helsingborgs-Posten – 20 november 1866, sida 2

tåget, hwarför de åkte framåt. Olyckan wille emellertid, att folket, som medföljde gruswagnarne, i anseende till mörfret och regneugget ide mar8nade stenet från lanternerna, förrän de kommit helt nära inpå dressinen, då de genast steppade mage narne, hwilka dock liudrigt sammanstötte med dressinen. Löjtnanterna Jngelman och Bergenitråhle befunno fig främit på denna, och ven förre fick wid stöten sitt lär afbrutet, den set nare, som höll wenstra handen på kanten af dressinen, fick ett finger stmpadt. Så fort unterrättelse om: olyckshändelsen ingått till iernwägsbyggnarsstorelsen, afreste öfwerste Bei jer till stället, för att taga närmare känncedom om förhällandet, derwid blifwit upplyst, att olvckan warit on följd af en ren tillfällighet, men ej för: orjafar af minsta wårdslöshet någondera fidan. De skadade befinna sig wil efter omftänvighe terna. Löjtnant Jngelman anses ej för framtiden tomma att lida någon men af den erhållna skadan, och äfwen löjtnant Bergensträhle är utan all fara, seran det itympare fingret blifwit amputeradt.