Helsingborgs-Posten – 28 juli 1866, sida 2

dylika grofva snaror: ja Adams race skall falla deri ända till verldens slut. dag,. tack vare de promenerandes godalynne, gjorde Pythonissan i jardin-des-plautes goda affärer. Hela verlden ville veta sin lycka. — I sanning utropade Gustaf Dudresnel, det är himlen, som skickar mig denna unga flicka med sin fruktkorg. Huru ! inföll fabrikören — med alla tecken till en djup förvåning — skulle ni vilja rådfråga ödet? — Ja, hvarföre icke, jag så gerna som alla andra. I det han sade detta sträckte han ut handen åt det håll der sierskan stod. — Kom hit med guldnötterna! sade han och lutande sig intill Jules Dupres öra hviskade han: — Blis icke förvånad öfver den envishet jag visar alt få lära känna mitt öde. Jag är vidskeplig såsom Julius Caesar, Ribeira och Napoleon hafva varit. — Stora mäns svaghet! inföll den fordne pristagaren småleende. Emellertid närmade sig fruktkorgen; den läcka säljerskan, med de långa blonda lockarne, tilltalade i sin tur Gustaf Dudresuel. — Välj, min vackre herre, sade hon. — Vår hjelte tog i korgen på slump en förgylld nöt och lade derefier ett silfvermynt i Sibyllans hand. Se der, tillade han och vände sig till sin värd, jag den der och se Jelf eftor hvad den innehåller.