Wid ringning i ett af Lunrs domkyrkotorn mar noligen, berättar Folkets Tirning, en olydshinrelje nära att inträffa. En ringare hare, för att ej försumma ett annat arbete, ställt en arbetskarl i sitt jtälle mid rinaningen. Nämte arbetare, som säges ha warit något wimmelkantia, föll efter en stunds ringning framstupa under tlockan och wid det ban reste fig något litet gaf tlock hammelen honom ett flag i hufmuret få att Dloret flöt. Han län seran under klockan medan denna gick twenne gånger fram och åter, och om ban böjt fig halft: annat tum hade han owilkorligen blifwit ihjälflagen. Hm fom emellertid lyckligt undan och ringte sedan till slut.