Helsingborgs-Posten – 26 juli 1866, sida 3

kornah en astronom, som ej kunnat få inträde i akademien ? — Här finnes ingenting omöjligt. Allt kan inträffa. Den mannen hade samma öde som min opera. Af hvad jag erfarit i det verkliga lifvet, skulle jag vara frestad att tro, all man icke bör smaka af vetenskapens och de sköna konsternas träds frukter, såvida man ej vill blifva fördömd äfven här nere. Bort med konster och vetenskaper, bort med artisterna, — Lefve artisterna! utropade Gustaf Dudresnel, jag är en bland dem och vill aldrig blifva annat. Allt hvad ni säger inverkar icke på mig. Om ni också kan bevisa mig, att jag för konstens skull blir hängd, bränd, krossad i en mortel eller sliten i stycken, nå väl, så skall jag underkasta mig det. Försök sålunda icke att omvanda mig. Jag är öfvertygad om, att bättre öden vänta mig. Ett tviflande småleende krusade den gamle pristagarens i Rom läppar. — Jag vet nog att ni tviflar på att jag lyckas, sade landsortsbon. Under det ni med medlidsam min betraktar mig mumlar ni för er sjeif dessa ord, som visserligen tyckas vara ganska välbekanta: Han är ung, han är fattig, han har studerat under en mästare från provinsen, han kan knappast föra en biyertspenna mellan sina fingrar, mycket mindre handtera en pensel. Alla möjliga obehag vänta honom. Paris innesluter inom sina murar femhundra unga män af obestridlig förmåga som få hålla tillgodo med att genomgå många pröfningar. De äro dömda att vegetera ja nästan dö af hunger. Min förhopp