vunnit första priset; i sjelfva verket ansågo vi honom dock alltid vara en mycket torr frukt. Publiken, denne hårde domare, hade nu glömt allt det lilla den känt om mitt förflutna lif. Två år efter min återkomst från Rom var milt verk fullbordadt. — Då var också allt glömdt, inföll lyckönskaren. — Nej, tvertom alla ledsamheterna började på nytt. I allmänhet, hvem vet icke det, gäller såsom regel: att skrifva en pjes är ingenting, att komponera en opera leder till ingenting. Man kommer knappast till något resultat till och med den dag då arbetet blifvit antaget, utan att blifva hugnad med solstrålarne från andra sidan rampen! Beväpnad med mitt diplom såsom elev från skolan i Rom började jag min rund till de många previligierade thealrarne. Man skulle knappast kunna tro det, men det åtgick 6 månader, innan någon ens brydde sig om mitt verk. Jag måste höra det mästerverk, sade denne, låt kopiera det. Nu blef det utgifter, bråk och besvär, försakelser och dröjsmål utan all ända. Sex månader förflöto. Sålunda inalles tre år sedan jag återkom från den eviga staden. Eder opera är antagen, skref direktören till mig. Andtligen! utropade Gustaf Dudresnel. Ja ändtligen, nu trodde jag det var slut med mina pröfuingar — Nu låg vägen öppen och klar för mig, trodde jag; jag har nu uppnått målet. Naiva tanke, antaget stycke är icke detsamma som ett uppfördt.