nes endast 3, som gå in på att skrisva verser bestämda att sättas i musik. Hvad dessa beträffar, när ni klappar på deras dörr, så är den första fråga de framställa: 4Om förlåtelse min herre, har ni något namn? — Annu icke, svarar ni, jag debuterar. — Godt, kom tillbaka, då ni blir känd, och vi skola se om jag kan göra något för er. Visserligen kan dialogen till formen något förändras, men i sjelfva verket varierar den aldrig. Ni dömmes till att aldrig få någon text. — Men emellertid, inföll Gustaf Dudres-— nel.. .... — Emellertid, min vän, lät försynens skickelse en dylik, skrifven af en stor namnkunnig författare, falla i mina händer — men först efter aderton månaders förlopp. Behöfver jag säga er, att jag under denna tid måste utstå många vedermödor och försakelser, förargas, vrida mina händer i förtviflan, stiga upp i min dystra vindkupa. gå klädd i luggslitna kläder, ståta, anklaga ödet och till och med den gamle pastorn, som låtit uppfostra mig? Men ändtiligen en gång i besittning af manuscriptet, sade jag för mig sjelf. Nu skall allting gå både hastigt och lustigt. Så hastigt som det dagliga och nattliga utarbetandet af en enaktsopera kan gå och när dertill kommer, alt man får tänka på orchestren och på dagens smak, så behöfs åtminstone fyra månader dertill. Min far skref till mig: Men din lätting. du sofver ju bort din tid med barnsliga drömmar. Hvad gör du? Mina kamrater sade: Han har engång utaf en slump