Helsingborgs-Posten – 24 juli 1866, sida 3

sörja mig: Godt vi hafva nu funnit ett. De sköna konsterna rikta nu för Stiden den, som med framgång öfvar dem. Han har musikaliska anslag i högsta grad, den skälmon. Vi skola göra honom till artist. Han skall blifva musikus-. Dertill gjorde man sig ej en gångmödan att läta mig fullborda mina klassiska studier. Hvad behöfdes det? Man måste hushålla med med tiden, Man packade in mina kläder i en kappsäck, man stoppade in i en silkespung några riksdaler åt mig och skickade mig direkte till Paris. — Om jag icke misstager mig, inföll Gusta! Dudresnel, så börjar alla menniskors historia på samma sätt. — Ja och den slutar också som mångas roman, hvilka ej sett sina lysande drömmar förverkligade. Här tömde Jules Dupre sitt andra glas och fortsatte. — Anländ till Paris inlogerade jag mig i en kall liten cell under takåsen. eDetta var i sjelsva verket af ingen betydenhet, ty jag skulle ju studera, tolka mästarne, gnida på fiol från morgon till afton, med ett ord jag skulle fullkomna mig. Också filade jag verkligen på så mycket, att jag blef ganska skicklig. En täflingsstrid öppnades i konservatoriet, jag fick högsta priset som berättigar alt på statens bekostnad åter börja sina studier under Italiens sköna himmel, i Rom. Nu ansåg man mig för ett underverk. Den gode gamle pastorn gret af. glädje, kanske också något litet af stolthet, då han genomiäste tidningarne, som för verlden förkunnade den