GÄSTGIFVAREGÅRDEN IIVII HJORTEN. Från Engelskan. (Forts. fr. n:o 82.) Mr. Huxham försökte göra sig behagligt; det lyckades honom endast att göra sig drucken Medan vi sutto och nickade vid vår toddy, i afvaktan på spökets ankomst, berättade han några ohyggliga historier om likröfverier, som han varit med om. Han kunde, i min tanka, ha valt ett något mera uppmuntrande och lifligt samtalsämno. Klockan var öfver elfva. Huxhams berättelser blefvo mer och mer osammanhängande. Jag kände mig trött men dock yrvaken. Jag tror jag skulle velat gifva fem pund om jag varit qvitt hela denna sak och legat i min sång i mitt Londonska qvarter, i stallet för att sitta och vänta på en gengångares besök. Just 1 detsamma soro vi båda upp med ett anskri; en klocka i ena hörnet af det rum, i hvilket vi befunno oss, började ringa haftigt. Huxham blef så qvit i ansigtet som elt lakan, och jag hade i detta ögonblick säkert icke mera färg på mina kinder än han. Jag tog ett ljus i handen. Vi måste se efter rån hvilket ställe i huset det kan ringas på denna klocka, sade jag; Huxham blef sittande