(Forts. fr. n:o 79.) — Allvarsamt, gär ni verkligen, sade grefvinnan. — Jag går; tillåter ni mig att medtaga nycklen till ateliern? jag kommer tillbaka i afton, för att lägga sista handen vid ert porträtt. — Skall jag då sitta? — Det behöfves icke, det är färdigt. — När ger ni mig nycklen till denna gåta? — I morgon. — Skall jag tala om detta för min man? — Som ni vlll. — Då tiger jag. — Så mycket bättre. Van-Dyck stängde ateliern mycket försigtigt och gick sedan tillbaka till terrassen, der grefven och Pallavicmi ännu voro. — Det var en mycket kort sittning, för att vara den första! sade Brignole. — I afton skall den sista ske, sade målaren. — Det är verkligen förvånande hastigt! — Van-Dyck och Pallavicini lemnade derefter palalset och då de passerat kyrkan SaintCharles, frågade Pallavicini helt torrt sin vän. — Nå! huru besinner du dig?