Preussen absolut vägrat alt inläta sig på några underhandlingar, förr än det kan diktera freden sjelfva Wien. Preussarne ana, att Napoleon IIl:s fredsvilkor icke öfverensstämma med te stolta tankar som väckts hos dem af den stora Svictorian i Böhmen, och de hoppas att genom ett raskt fullföljande af sin seger skapa en situation, som skall afskräcka till och med Frankrike från att ställa sig emelian segraren och hans ros. Då det i några telegrammer heter, att äfven Italien afböjt Frankrikes måhling, så bör det erinras, att dessa telegrammer komma öfver Berlin och att hreussarn på alt sätt beinöda siv om att sramhalia det förment dåli sa intryck underrättelsen i Monitören gjort llalien. Från Paris försäkras deremot, att underhandlingarne med italien fortgå med all ifver, och att det italienska kabineitet såsom vilkor för vapenhvilan begärt alt få besätta tvenne af fästningsfyrkantens fästningar. Det vore också höjden af vansinne af italienarne att uppoffra Frankrikes bepröfvade vanskap för att bibehålla Preussens, som ännu icke statt sitt prof. Hvad blefve följlen, om icke ett krig emellan Frankrike och Halien? Huru fasta lsalienarne an äro i förlitande på sin nationella hänförelses magt, så kunna de dock icke hysa några illnsioner om möjligheten af att eröfra Venetien, om det försvarades af franska trupper.