Helsingborgs-Posten – 10 juli 1866, sida 3

Utlandet. Österrikes hastiga beslut att kasta sig i Frankrikes armar och gifva kejsar Napoleon fulln akt in blanco att uppgöra freden med Preussen och Italien är ett sleg af utomordentlig vist, som inom en handvändning kan i grund förändra siluationen. I Paris väckte underrättelsen derom i Monitören en så lislig och glad öfverraskning, att staden nästan såg ut som om den emottagit underrättelsen om någon stor seger. Och en seger var det, om ock icke utkämpad al Frankrikes vapen. Tidningar af alla färger stämma öfverens i att lofprisa kejsaren, som med sin djupt beräknande politik bragt det derhän, att en af Europas stormagter ställt sig under Frankrikes beskydd. Den verkliga källan till fransmännens entusiasm bör dock rätteligen sökas i visshelen om, att den så mycket omskrifna politique reservee, hvilken kejsaren tvungen al omständigheterna zjort sig till lag allt sedan 1863. då han lemnades i sticket af Europa och hotades med en koalition, ändtligen blifvit en öfvervannen ståndpunkt och att Frankrike hädanefter kan uppträda bland de curopeiska magterna på ett sätt som mera Öfverensstämmer med det franska lynnet. Efter all sannolikhet bar kejsaren genom att antaga Österrikes anbud gifvit sig en uppgift, som kommer att taga hela Frankrikes magt i anspråk. Ty enligt hvad läsaren finner af telegrammerna har