Helsingborgs-Posten – 10 juli 1866, sida 2

EE444 1111114 vän ? — Din vänskap är det enda jag har qvar af min förmögenhet; den är jag rädd om. — Nå väl, så hör; natten flyger, tiden hastar, blodet sjuder i mina ådror, jag dör om du ej bistår mig Gå till slottet Doria, bed att få tala med grefven i hemlighet, om i salongen eller på hans egetrum, liggande eller ännu uppe. Du skall säga honom att hans faders fiende grefve Gippino, väntar honom vid källan af Serbinodalen, med sin värja och sin dolk; att Gippino i största hast kommit från Florens och icke stadnar mer än några ögonblick under Gennas fäslningsvallar för denna duell på lif och död; att ett afslag skulle vera en förolämpning emot honom, ett dröjsmål en feghet. Gå, gå! ljusen släckas, tärnorna ledsaga grefvinnan till brudsängen; svara icke, gå! — Jag går, sade Pallavicini kallt. Uurefve Brignole tog sarväl af nägra unga signorer, hans intimaste vänner då han såg Pallavicini helt hemlighetsfullt inträda görande ett tecken åt honom med singret. De drogo sig undan till en af paviljongerna, som dominera gatan. Pallavicini antog en högtidlig min och sade till grefven: — Känner ni markis Gippino? — Jag känner honom icke, svarade grefven,