Helsingborgs-Posten – 10 juli 1866, sida 2

Åh! nu är du orättvis som en arlist! Hans batalj i slottet Doria är ett mästerstycke. — lans kolorit är falsk ... Hör du ? hör du? musiken spelar icke längre; balen är su! . Kom, låtom oss återvända till Strada Balbi — Det är blott en paus! man kan väl icke dansa oupphörliat, i detta ögonblick hvilar man sig; man skall dansa ända till morgonen .. — Ja, de öfrige, men hon? .. — Hon .. jo hon också, kanske ..... IIvad säger du om Perrino di Vasas alfrescomålningar? ... Tycker du om den talangen? — Nej ... det är så alldagligt, så groft i utförandet ... Ser du! musiken börjar icke igen ... det är slut! det är slut. — Det kommer nog . . . Hör, jag skall göra dig en present ... den sista tällan jag har qvar ... Giordanos heliga jungfru . . .. — Kom, låtom oss gå till palatset Durazzo. — Uvad säger du om Giordaro? — En plaukstrykare ... en skeppsmålare .. behåll du din tasla ... Min Gud! hvilken förskräcklig dag! ... Kyrkan, vällukterna, blommorna. Åve maris Stella, hafvet, bönen, galenskaperna, balen och kärleken den okusliga kärleken! Det är en dag glödgad af helvetets lågor för mig, för andra förljufvad af paradisets balsaniska ångor ... Låtom oss gå till Duraz10.. Kom. De gingo tillbaka nedåt den lilla branta gatan Sanciro och satte sig på ett marmorblock, som man bearbetade för palatset Serra. Återigen klingade balmusiken: denna gång var det mindre buller på terrasserna, solktommare och mindre fröjd.