—— — — — Au—a ——ö—f—— (— — — -————————— ikring sig utan häujyn till ständ, älder eller kön, när ban är i dåligt lynne, hwilket hos honom är lika wanligt fom mulna dagar i November. J fångenstapen skall denna riktning helt sätkert ut weckla sig ännu starkare hos honom, och man kan derföre icke säga någet ondt om de warelser, som nörgats äta hans brör, om de nu låta honom i ensamhet tänka öfwer förhållandena. I de berlinska off ciösa bladen heter det, att betänkligheter uppstått i anledning af närmandet emellan Sverige och Danmark, då samtidigt dermed en taryministör kommit till rodret i England, hvilken icke anses gynnsamt stämd för ickeinblandningsprincipen. Slesvig skall få en stark besältning. Från Florens berättas, att den österrikiska flottan visat sig utanför Ancona. men att den drog sig tillbaka, så snart den italienska fottan gjorde förberedelser till anfall. Petersburg d. 28. Från Böhmen berättas d. 26 alt prenssarne förstöra jernbanan mellan Werdan och Gocssnilz. Altenborgarne resa sig mot preussarne. I Berlin har man d. 27 emottagit söljande officiella meddelande från Nachol: En större träslning är levererad, i hvilken artilleriet och kavalleriet spelade bufvudrolen. Striden varade till kl. 3 eftermiddagen. Österrikarne blefvo vid Skalitz kastade tillbaka till Jaromirtz. Preussarne eröfrade 3 fanor och gjorde många fångar. Förlusten å ömse sidor är ännu icke känd. Från Breslau berättas, att liste preussiska armekorpsen stötte på fienden vid Trantenan. Man har slagits sedan kl. 11. Öåterrikarne drefvos tillbaka i riginingen af Josesstadt. Striden varar ännu. Senaten i Bremen har beslutat, alt den fria stadens kontingent oförtöfvadt skall stöta till den oldenburgska brigaden, och inledt underhandlingar med borgerskapet för att skyndsamt erhålla dettas samtycke. Hamburgs senat har samtyckt till Preussens förslag, att den fria staden skall utträda ur sörbundet och sluta sig till den preussiska förbundsreformen. Deremot har senaten vägrat att mobilisera sin kontingent för att deltaga i kriget. Times korrespondent i Olmätz skrifver följande under den 19:de, som med den totala bristen på underrättelser från den österrikiska armeen, skall läsas med intresse: Till dess ett angrepp pålänkes eller utföres, är Olmätz en förträfflig punkt att der organisera och dirigera en arme, som slår gentemot den preussiska gränslinien. Benedik står här i centrum af en cirkel, såsom hvilkens radie man kan tänka sig de till Wien, Prax och Krakau förande jernvägarne, och man kommer ovilkorligen att likna honom vid en spindel i sin väf, emedan han kan spörja hvarje rörelse i ytterpunkterna och på serdeles kort tid ila med sin arme till de hotade punkterna. Genom Surieterna gilves det endast två stora vägar, som kunna passeras af en till. Mähren framträngande arme, och de gå båda genom Olmätz, så alt denna fästning liksom sperrar en inbrytande fiende och måste tagas, om han vill komma vidare med sitt artilleri och sin train. Innan de refflade kanonerna voro uppfunna, var fästningen stark nog i alla hänseenden, men det nya artilleriet må hållas på vederbörligt afstånd och af denna orsak skall en rad af öfver 30 lynetter anläggas rundtomkring på 6 till 5000 stegs afstend från hvarandra. Man är allaredan sysselsatt med all utföra sådana verk och andra äro påtänkta. Stor verksamhet herrskar nu i alla riktningar, iyslnaden är bruten och kriget har blifvit en verklighet. Trupperna äro i rörelse och det anses som asfgjordt, att hufvudqvarteret skulle den 21 framskjutas i nordvestlig riktning, till Träbau i Böhmen. Den sachsiska armeen har förenat sig