att beskydda 2:dra och 3:dje kårerna under sitt framryckande. Men s:sta kåren var icke nog stark härför, hvarföre den blef tillbakakastad mot armeens centrum, under det denna samtidigt måste möta ett anfall af de österrikiska trupper, som ryckt ut från Verona. Dessa trupper, som följde linien från Verona till Mantua mot söder, en riktning som den italienska hären syntes taga, ändrade front för att vända sig mot konungens trupper och levererade dem ett slag den 24 Juni, årsdagen före slaget via Solferino. Striden, som tyckes hafva varit mycket häftig, synes isynnerhel hafva rört sig omkring Custozza, emellan Valeggio och Villafranca, hvilken slutligen blef i österrikarnes händer. konung Victor Emanuels trupper kämpade tappert och hade i sina anförare förträffliga exempel. I hufvudsak öfverensstämmande härmed är en korrespondens från Paris till -Köln. Z. Enligt denna hade första armekorpsen under Durando den 24 stött på österrikiska armåecns hufvudstyrka under kommando af erkehertig Albreckt, hvilken var Italienarne öfverlägsen. Icke desto mindre höll Durando med tapperhet och seghet ut hela daren igenom dessa öfverlägsna stridskrafters anfall, så att den österrikiska generalen nödgades tro sig hafva att göra med hela italienska hären. Konung Victor Emanuel, som öfvergått Mincio betydligt lanare ned och som ämnat att förena sig med Cialdini, hvilken väntades från Po, måste nu skynda till Durandos hjelp, hvarunder han dref en österrikisk brigad in i fästningen, men lyckades emellertid ej att i rältan tid undsätta Durandos afdelming och förekomma dennes ansenliga förlust. Konungens ankomst tvang emelleriid österrikarne till elt strategiskt återtåg, för att icke blifva tagna i flanken, i följd hvaraf också general Durando kunde hålla sig på venstra stranden af Mincio med största delen af sin korps. Blott två af hans divisioner drefvos tillbaka öfver floden. — Enligt ett telegram af den 28 koncentrerar sig den italienska hären mella Piacenza och Cremona och förbereder sig lill ett nytt