till guvernanten och drog sig undan till sitt arbetsrum. II. Då Hermier inkommit i sitt rum, kastade han sig i en såtölj och, med ögonen fästade på golsvet, försjönk han i sorgsna grubblerier. Då dagen grydde, hade han omedvetet gett vika för tröttheten och fallit i en orolig sömn. Han hade hvilat omkring en timme, då han väcktes af hårda slag på den yttre porten. Yrvaken, for han upp ur fåtöljen; ännu underintrycket af sina plågsamma drömmar trodde han att hans cession redan var förklarad, och att man kom för att arrestera honom och föra honom till bysättningsfängelset. Han gick till fönstret och öppnade det häftigt, men såg vid sin port endast en person, insvept i en vid sjömanströja och med en liten flat kaschett, omgifven med en guldgalon, på hufvudet. -Hvad vill ni? frågade Köpmannen sansande sig. -ÅÄr icke detta M. Hermiers hus? Riktigt, svarade denne, förundrad öfver hvad som kunde vara orsaken till detta tidiga besök. Hermier gick ned för att öppna, och betraktade med öfvorraskning främlingen som kom för alt besöka honom. Förlåt mig min herre, att jag kommer så tidigt, men nyheter af det slag jag har att förkunna er, äro alltid välkomna.