Helsingborgs-Posten – 28 juni 1866, sida 2

kallblodighet och lät hästen gå i lunk. Då han nalkades mannen, som syntes honom misstänkt, upptäckte han att denne var maskerad: ett dåligt förebud, som snart gick i fullbordan. Den okände framtog en pistol, riktade den mot qväkaren och fordrade hans börs. Oväkaren saknade ej mod, men af egen lugn karaktär, fredhg på grund af sin religiösa öfvertygelse och dessutom ur stånd att sätta sig emot en beväpnad person, framtog han ur fickan med mycken kallblodighet sin börs, som innehöll 12 guineer. Röfvaren tog den, räknade myntet och lät den arma qväkaren, som trodde sig nu vara honom qvitt, färdas vidare. Men banditen, som såg det ringa motstånd man gjorde honom, och, uppmuntrad af hoppet om mera rof, satte sin häst i gång, upphann vår hederlige Toby för andra gången; upprepande sin hotdlse med pistolen, ropade han till honom: Ert ur!Den öfverraskade qväkaren tappade likväl ej koncepterna; han framtog uret ur fickan, såg efter timman och lade det i röfvarens händer, sägande: Nu beder jag att ni låter mig resa obehindradt: min dotter blir eljest orolig öfver min frånvaro-. Ett ögonblick, svarade den maskerade ryttaren, mer och mer modig vid denna eftergirvenhet, svär att ni ej har mer penningar. Jag svår aldrig, svarade qväkaren. Na väl, bedyra då att ni ej äger mer på er och på en hederlig röfvares ord, oförmögen att utöfva någon våldsamhet emot en man som gifver sig med så mycken undfallenhet, skall jag låta er obehindradt fortsätta vägen.