Helsingborgs-Posten – 26 juni 1866, sida 2

var äl lady Nelvil, åt din tillkommande hustru du delade din gåfva. Du, sade Fredrik, så ung och skön och rik, du en så förnäm dame, skulle hafva tiggt på valtan. Ja, min vän, jag har tazit emot en almosa, en enda och det var af div. Morconen ester denna svåra dag, som jag likväl nu räknar till en al de ly ckligaste i min lefnad. skaffade miz en gammal hustru, som hyste medömkan med milt öfvergifna tillstånd, plats såsom sommerska i ett hederligt hus. Förnöjsamheten ålerkom med arbetet. Jag blef den aktningsvärda qvinnans vän, hos hvilken jag var anställd. En vacker dag inträdde lord Melvil i den lilla kammare, der jag salt och arbetade, och tog 111 jemte mig. Det var en man om sextio ar, ång mager och med ett kailt utseende. Mamsell, yttrade han, era lesnads ändelser äro mix bekanta. Vil ni gifta er med mig? Jag gifta mig med er? utropade ag. Ja, jag har många och betydande exendomar dem jag icke har lust alt lemna allihop åt snikna nevöer; jag är plågad af gikt och vill ej endast se mig omgifven af egennyttiga domostiker. Om jag får tro hvad man berättat mig skall ni äga en lika redbar som upphöjd karaktär. Det beror endast på er sjelf att hvilken stund som helst blifva lady Melvil och visa att ni lika värdigt förstår att bära lyckan, som ni ådagalagt st yrka i motgången. Jag älskade dig, Fredrik, fortfor den intagande beratterskan: jag hade endast sett dig ett ögonnlick, men det var mig omöjligt att glöm