Hur gladt wi hära åter till dess dalar, Till iummig krona inwid klippans brant! Hwar fogel känna wi, hwar blomma talar Ett minnets språk, fom är oss wälbekant. Allt är fig lift här gömmer ännu Swen Hwad rikast ej, men of hon kärast har; Öch wåren strör med purpur hwar Linnea Som fordomtima i wår barndomsdar