Helsingborgs-Posten – 26 juni 1866, sida 2

Hvilken lek af slumpen! hvilken nyck af lyckan; menniskans passioner, min vän, äro de enda verkliga föerna i denna verld. Lycklige lord Melvil, ufropade Fredrik, han hade rikedomar alt bjuda dig. Jag tror alt jan i sjelfva verket anså g sig rätt lycklig fortfor fru de la Tour, och jag öfvertygades innan kort, att med de goda föresalser jag hyste, var detta giftermål, långt ifrån en dårskap. den förnuftigaste sak i verlden. Melvil var rik långt utöfver sina behof, till och med öfver sina önskningar. Hans utgifter voro aldrig så stora all ej inkomsterna voro ännu större: han kände således intet behof att samla nya ägodelar, och han beräknade med urskiljning att tacksamheten skulle fästa vid honom den qvinna, hvars lycka han skapade. Också fick han aldrig orsak att ängra det han tagit en fransyska till hustru. Jag förtrodde mig åt den ädle lorden af omtanka för min framtid: och Jag lyckades att sprida lugn och behag öfver hans sista dagar. När han dog insattes jag till arftagerska af all hans förmögenhet och Jag gjorde då inom mig en ed all aldrig gifta mig med någon annan än den nian, som i det svåraste ögonblicket af min lefnad blef min räddare ... Otacksamme, tillade fru de la Tour. i det hon räckte handen åt sin man, — som ej gjorde det minsta, för att uppsöka en qvinna, som ville göra dig rik och lycklig! Men min herre ni visar er ju också aldrig ute ibland folk, ni besöker då hvarken spektakler eller konserter? Ack! om Jag bara vetat ert namn.