Helsingborgs-Posten – 26 juni 1866, sida 2

ma dig, och någonting fanns i djupet af min själ, som sade mig att vi voro bestämda för hvarandra. Då jag betraktade Lord Melvil, hans melankoliska ansigte och hans listiga, nästan baksluga blick, föreföll det mig som det besynnerliga steg han tog endast skedde af hämnd och det var mig motbjudande att blitva ett verktyg för densamma. Om den ädle lorden ej, i ordets egenlliga bemärkelse, erhöll ett afslag, förmärkle han likväl utan svårighet den tvekan som uppstod hos mig, och lik alla män, som af motståndet endast retas till mera ifver, sördubblade han sin enträgenhet. De personer, som omgäfvo mix, sökte förmå mig att qraga fördel af en Engelsmans infall, som var ägare af millioner och hvaraf en ansenlig del ovilkorligen en dag skulle tillfalla mig. Jag åter tankle endast på dix: jag förskönade din bild med allt hvad inbi illninvon kunde lägga till minnet, och föga hade fattats alt hÄFTkomsten af en man, som jag sjell endast sett ett ögonblick, och som deremot alär-g sett mix, förmått mig att uppoffra den lycka, som erbjöds mig, och med det samma äfven din, Fredrik. Imellertid hade den skola, ödet låtit mig genomgå, varit mig alllför sträng, alt dessa romaneska ideer länge skulle behålla öfverhand i mitt förstånd. Du saltes tillbaka af den unga sömmerskan och jag blef lady Melvil. Det var en verklig feesazga, min vän! jag den salliga, öfvergifna sader-och moderlösa flickan, jag hade blifvit maka åt en af Englands rikaste pärer: jag kunde i en vagn, belastad med lysande bet jening, nu genomfära den gata, der jag några månader förut tiggtalmoser, och höljd i siden och juveler med blichen utmärka den afvisare, på hvilken jag sutit,